Jag bläddrar just nu i ett litet och tunt häfte från ”Kooperation utan gränser”.
Häftet heter ”Jämställdhet = mer mat på bordet” och handlar om en Josephine Kabugho, som bor i västra Uganda.
Inledningsvis kan jag tycka att det är märkligt med ett häfte om jämställdhet, som enbart handlar om en kvinna, även om jag är medveten om att begreppet ”jämställdhet”, inte handlar om bättre villkor för män, utan enbart för kvinnor (källa: ”http://www.ne.se/j%C3%A4mst%C3%A4lldhet”).
J. K. nämner visserligen sin man Paul men han får inte komma till tals.
Fortsättningsvis skrivs det bl.a.:
”bristande jämställdhet mellan kvinnor och män är en av de viktigaste orsakerna till fattigdom i världen. Ökad jämställdhet är nyckeln till en bättre ekonomi för varje enskild familj”.
! ! !
Ett sådant uttalande kan nog bara en sann genusvetare och/eller extremfeminist ha formulerat.
Förvisso skulle det ha kunnat vara värre, eftersom man skulle ha kunnat skriva ”den viktigaste orsaken (…)”.
Själv skulle jag nog ha formulerat saken så här:
”bristande ekonomiska resurser är en av de viktigaste orsakerna till fattigdom i världen”.
På samma sida skrivs det vidare:
”Studiecirklar hålls, där förlegade könsroller ifrågasätts och där rättighetsperspektiv står i fokus. Kvinnor får stärkt inflytande och makt, både i sina familjer och i organisationerna”.
Det som faktiskt är ganska läskigt med häftet ifråga är att det faktiskt framförallt tycks rikta sig till kvinnor och måna om just kvinnor, utan att direkt säga det (här finns en länk till organisationen ifråga: http://www.utangranser.se/Om-oss-2.aspx?M=News&NewsID=3903&PID=69).
Man skriver t.ex. att huvudpersonen J. K. nu har lov att äta kyckling, vilket förut var förbehållet männen. Grattis J. K.!?
Man skriver på en av häftets sista sidor att mannen tidigare hade tre uppgifter (sköta djur, hantera pengar och bygga hus) men numer har fyra (hämta vatten, bädda sängen, laga mat, ta hand om barnen).
Kvinnan hade tidigare omvänt fyra uppgifter (hämta vatten, sköta jordbruket, städa, laga mat, ta hand om barnen) men numer endast tre (förhandla om priser, sköta djuren, delta i kooperativet).
Vad kan man utläsa av detta?
1.)
kvinnor och män har i princip bytt uppgifter
2.)
kvinnor har fått färre uppgifter och män fler
3.)
män behövs tydligen inte i kooperativet
4.)
mannen ska tydligen laga mat och ta hand om barnen, istället för att kvinnan gör det (hänger ihop med punkt 1)
Varför skulle den nya modellen vara bättre?!
Mer generellt är det som är läskigt det faktum att det är tydligt hur västerlänningar tar sig friheten att åter kolonialisera s.k. ”u-länder”, genom att man överför inte bara pengar utan även västerländska idéer och tankesätt på dem.
Har dessa ”primitiva vildar” någon sin bett om att förändra t.ex. sina ”förlegade könsroller”?
Har någon på ”Kooperation utan gränser” frågat dem?
Jag skulle inte tro det, ja håller det för ytterst osannolikt.
Det är som om u-länder skriver på något sorts kontrakt, som följer med biståndspengarna:
det västerländska kontraktet (/paketet…åsiktspaketet, d.v.s.).
Det är som om västerlänningar återigen tror sig veta bäst.
Innan man har infört kvotering i t.ex. det ”svenska samhället”, så provar man systemet på intet ont anande ”u-ländare”, som inte vet eller förmår säga nej.
Dessa människor blir därmed försökskaniner, för västerländska idéer, alltför radikala att tillämpa lokalt!
Är det i sin ordning?
Ett häfte, som det jag har belyst, gör mig mäkta irriterad.
Vill man satsa på ”jämställdhet”, eller snarare jämlikhet, så måste man börja på hemmaplan.
Allt annat är hyckleri.
från ”Kooperation utan gränser”.
Häftet heter ”Jämställdhet = mer mat på bordet”
och handlar om Josephine Kabugho, som bor i
västra Uganda.
Inledningsvis kan jag tycka att det är märkligt
med ett häfte om jämställdhet, som enbart
handlar om en kvinna, även om jag är medveten
om att begreppet ”jämställdhet”, inte handlar
om bättre villkor för män, utan enbart för
kvinnor (källa:
”http://www.ne.se/j%C3%A4mst%C3%A4lldhet”).
J. K. nämner visserligen sin man Paul men han
får inte komma till tals.
Fortsättningsvis skrivs det bl.a.:
”bristande jämställdhet mellan kvinnor och män
är en av de viktigaste orsakerna till fattigdom
i världen. Ökad jämställdhet är nyckeln till en
bättre ekonomi för varje enskild familj”.
! ! !
Ett sådant uttalande kan nog bara en sann
genusvetare och/eller extremfeminist ha
formulerat.
Förvisso skulle det ha kunnat vara värre,
eftersom man skulle ha kunnat skriva ”den
viktigaste orsaken (…)”.
Själv skulle jag nog ha formulerat saken så
här:
”bristande ekonomiska resurser är en av de
viktigaste orsakerna till fattigdom i världen”.
På samma sida skrivs det vidare:
”Studiecirklar hålls, där förlegade könsroller
ifrågasätts och där rättighetsperspektiv står i
fokus. Kvinnor får stärkt inflytande och makt,
både i sina familjer och i organisationerna”.
Det som faktiskt är ganska läskigt med häftet
ifråga är att det faktiskt framförallt tycks
rikta sig till kvinnor och måna om just
kvinnor, utan att direkt säga det (här finns en
länk till organisationen ifråga:
http://www.utangranser.se/Om-oss-2.aspx?M=News&
NewsID=3903&PID=69).
Man skriver t.ex. att huvudpersonen J. K. nu
har lov att äta kyckling, vilket förut var
förbehållet männen. Grattis J. K.!?
Man skriver på en av häftets sista sidor att
mannen tidigare hade tre uppgifter (sköta djur,
hantera pengar och bygga hus) men numer har
fyra (hämta vatten, bädda sängen, laga mat, ta
hand om barnen).
Kvinnan hade tidigare omvänt fyra uppgifter
(hämta vatten, sköta jordbruket, städa, laga
mat, ta hand om barnen) men numer endast tre
(förhandla om priser, sköta djuren, delta i
kooperativet).
Vad kan man utläsa av detta?
1.)
kvinnor och män har i princip bytt uppgifter
2.)
kvinnor har fått färre uppgifter och män fler
3.)
män behövs tydligen inte i kooperativet
4.)
mannen ska tydligen laga mat och ta hand om
barnen, istället för att kvinnan gör det
(hänger ihop med punkt 1)
Varför skulle den nya modellen vara bättre?!
Mer generellt är det som är läskigt det faktum
att det är tydligt hur västerlänningar tar sig
friheten att åter kolonialisera s.k.
”u-länder”, genom att man överför inte bara
pengar utan även västerländska idéer och
tankesätt på dem.
Har dessa ”primitiva vildar” någon sin bett om
att förändra t.ex. sina ”förlegade könsroller”?
Har någon på ”Kooperation utan gränser” frågat
dem?
Jag skulle inte tro det, ja håller det för
ytterst osannolikt.
Det är som om u-länder skriver på något sorts
kontrakt, som följer med biståndspenrgarna:
det västerländska kontraktet
(/paketet…åsiktspaketet, d.v.s.).
Det är som om västerlänningar återigen tror sig
veta bäst.
Innan man har infört kvotering i t.ex. det
”svenska samhället”, så provar man systemet på
intet ont anande ”u-ländare”, som inte vet
eller förmår säga nej.
Dessa människor blir därmed försökskaniner, för
västerländska idéer, alltför radikala att
tillämpa lokalt!
Är det i sin ordning?
Ett häfte, som det jag har belyst, gör mig
mäkta irriterad.
Vill man satsa på ”jämställdhet”, eller snarare
jämlikhet, så måste man börja på hemmaplan.
Allt annat är hyckleri.